…som man säger. Men vad är egentligen intressant för läsaren att veta och när blir det långtråkigt och plågsamt?
Man ska försöka att väva in det i texten så det inte blir så uppenbart. Att låta karaktären röra sig i rummet, ta på kristallglas och känna doften av lavendel och dammkorn som kittlar fram en nysning. Kisa i solen och fälla upp parasollet för att inte få en solbränna likt vanligt och fattigt folk.
När blir det tråkigt? Kanske när man kan stryka det man skrivit utan att det har den minsta inverkan på historien eller karaktärens utveckling? Att fråga sig själv om man verkligen, VERKLIGEN, måste ha med det man skrivit. Om ja, varför då? Finns det inget bra svar är det bara en sak att göra. Delete.
