Språk och gestaltning

Hur gestaltar man utan att det blir tråkigt? Det är svårt att märka när ens egen text blir långdragen, men betydligt lättare att märka när andras blir det.

Har funderat lite på om det finns några allmänna regler man kan gå efter för att skapa balans.

Om min karaktär går in i ett nytt rum och träffar en ny person så försöker jag att se rummet utifrån karaktärens ögon. Vad skulle hen lägga märke till och varför? Om jag i ena meningen beskriver vad karaktären ser, så försöker jag att i nästa mening skriva något karaktären gör. Kanske känner hen lukten av något som väcker ett barndomsminne till liv? Eller sträcker ut fingrarna och stryker över oljetavlor och ledur. Efter ett par meningar (inte mer än två – tre direkt efter varandra) med iakttagelser har jag alltid med inre monologer. Då och då även dialoger som kanske motsäger karaktärens inre dialog. Dvs att karaktären tänker någonting men sedan säger något som går helt emot detta? Karaktärern ljuger med andra ord, eller är inställsam och falsk.

På så sätt blir det både roligare att läsa och skriva. Det tycker i alla fall jag!

Hur skulle det viktorianska folket se på magi? 

Ja…hur skulle de se på magi egentligen? De var otroligt intresserade av det ockulta. Drack vin och hade seanser. Jag har exempelvis nämnt The hermeic order of the golden dawn tidigare.

Men samtidigt…

Den viktorianska eran var känd för sitt hyckleri. Gudfruktighet och återhållsamhet som drogs till det extrema, så extremt att man knappt såg sig själv i spegeln. Men samtidigt blomstrande bordellerna och prostitutionen. I Edinburghs fall fanns de i Old Town och Robert Stevenson (Dr Jekyll och Mr Hyde) lär tydligen varit en trogen kund.

Så borde de inte tänkt liknande kring magi? Att kvinnornas svaga fysik och mentalitet inte klarade av några större besvärjelser? Och att det samtidigt fanns en motkraft som ansåg motsatsen? Eller att det är en synd och en skymf mot gud? Men att intresset för magi samtidigt skulle vara större än någonsin?

I Bokbindaren hintar jag om hur mitt viktorianska och magiska Storbritannien ser ut. Att det finns en mörk marknad för människokött, där om man kan få tag i en magikers likdelar kan få i sig tillräckligt med trolldom för att utföra något själv. Kanske skulle det vara beroendeframkallande? Ett obeskrivligt rus!

I Guvertnanten kommer fler detaljer kring min värld att sättas. Det svåra är att inte skriva ut dem. Utan att snarare låta reglerna vara en självklarhet för de som lever i Edinburgh och helt enkelt låta invånarna anpassa sina liv därefter.

Research, research, research

Läser om Skottlandstrendens plötsliga framfart i England pga drottning Victorias kärlek till högländerna. Adelssläkter som en gång slogs mot klanerna började nu släktforska i hopp om att hitta skotskt blod. Höglandsspelen växte i popularitet och Storbritanniens nordliga regioner besöktes av engelska turister Iklädda skotskrutiga kostymer och turnyrklänningar.. Frågan är bara vad skottarna ansåg om sina ”finare” kusiner? Inte lika varma känslor anar jag. Men djupare undersökning krävs innan jag drar förhastade slutsatser. Kanske ska jag dra iväg ett mail med frågor till någon historieprofessor i Edinburgh? Hmm.

Tartanmönstrad turnyrklänning

Läsa! 

För tillfället läser jag nästintill enbart litteratur som utspelar sig under viktoriansk era. Det underlättar språk, gestaltning, atmosfär och vardag. Men fungerar även som inspiration. Nedan är några exempel på böcker jag nyligen läst (igen) och några jag planerar att läsa.

Mary Kings Close

Läser på om Mary Kings Close i Edinburgh Old Town. Gränderna uppe på berget där Old Town är beläget heter alla Close sedan lång tid tillbaka. Man har kallat de för Closes så länge att man inte är säker på anledningen från första början. Kanske var det för att man brukade låsa gränderna till Old Town om natten? Man vet inte säkert. 

Mary Kings Close är ökänd. När pesten härskade sades det att offren lämnades där och att de hemsöker platsen än idag. Hur som helst är det en märklig plats då gränden nu för tiden är belägen under jord. Man har byggt nya byggnader över och kvar är en kuslig och underjordisk gammal gata. 

Tungor och solfjädrar 

Har återgått till att skriva på romanen och researchar om baler. Vad serverades? Smaskigt som kall tunga till exempel.

Då hela 80% av vår kommunikation sägs komma från kroppsspråket gör jag mitt bästa för att försöka få med det i romanen. Att vid dialoger även skriva hur de rör sig, blickar och grimaser. Kroppsspråket när de träffar någon de inte tycker om eller hamnar i en obekväm situation. När de undanhåller något eller försöker flirta. Solfjädrarna var tydligen ett konststycke i sig att hantera och man kommunicerade skickligt via dem. Korta snabba drag när man är exalterad eller en uppfläkt vägg som visar ointresse?

Nåja, vad är väl en bal på slottet? 

Jane Austens favoritnöje (efter skriva kan hända) var tydligen baler har jag läst. Och ju mer man läser om dem förstår man varför. ”Fancy dress ball”, dvs att klä ut sig till Marie Antoinette eller Titania ur Shakespeares En Midsommarnattsdröm. Läste om en kvinna som klädde ut sig till stjärnljus i en klänning av svart tyll med guldströssel. Som en natthimmel full av gyllene stjärnor.

Victorian Fancy Dress Ball

Illustration av en viktoriansk fancy dress ball i London Illustrated News, julen 1892.

20170912_092307

Ett par på en Fancy dress ball 1897

 

 

Eleganta sporter 

Idag har två av mina karaktärer skjutit med pil och båge. Bågskytte var nämligen en av de sporter som viktorianska kvinnor utövade. Den ansågs elegant och sofistikerad. Golf, ridning och krocket var annat som ansågs acceptabelt.

Tja, varför inte? 

Har du problem med förlamning, blodsjukdomar, dålig lever och reumatism? Då kanske den här elektriska korsetten vore något för dig? Tänk, vilka lyckostar kvinnorna på 1800talet var…