Guvernanten är inskickad till förlaget

Nu är min andra novell inskickad till förlaget. Bara att vänta och se om den duger. Under tiden ska jag kanske skriva en till novell i samma övernaturliga viktorianska tema, den här gången en oskyldig men mörk kärleksnovell mellan två barn. Eller möjligtvis fortsätta på första boken i trilogin. Nu har det ju gått ett tag sedan jag skrev på boken då jag tog en paus och skrev noveller.. Så för att jag skulle kunna slutföra den måste jag läsa och bearbeta texten jag redan skrivit. Delvis för att jag blivit bättre och lärt mig mer sedan jag började skriva på den, men det är även ett sätt för mig att komma tillbaka in i romanen igen fullt ut.

Att skriva en trilogi

Ja, samtidigt som jag skriver mina noveller så planerar jag min trilogi. Första manuset skrev jag ca 30 000 ord på innan jag tog en paus och skrev några noveller istället.

Det var välbehövligt.

För om ett förlag eller en agentur skall satsa på trilogin måste den första boken även fungera ensam. Detta ifall den inte säljer tillräckligt bra och man därför väljer att inte ge ut uppföljarna.

Just det här har gjort att jag måste tänka om storyn lite. Så att fler trådar knyts ihop i första boken helt enkelt.

Men samtidigt ska första boken vara en introduktion av karaktärer, problem och motivationer. I bok två ökar tempot/spänningen, alla relationer fördjupas och storylines utvecklas ytterligare. Det här är den mörkaste boken. I bok tre ökar tempot ännu mer och det är nu som karaktärer stöter på stora problem, personer hugger varandra i ryggen och oförutsägbara händelser sker, för att slutligen nå sitt klimax och upplösning.

Mitt problem är att få första boken att fungera helt fristående. Men bra att jag insåg detta i tid!

Hur skulle det viktorianska folket se på magi? 

Ja…hur skulle de se på magi egentligen? De var otroligt intresserade av det ockulta. Drack vin och hade seanser. Jag har exempelvis nämnt The hermeic order of the golden dawn tidigare.

Men samtidigt…

Den viktorianska eran var känd för sitt hyckleri. Gudfruktighet och återhållsamhet som drogs till det extrema, så extremt att man knappt såg sig själv i spegeln. Men samtidigt blomstrande bordellerna och prostitutionen. I Edinburghs fall fanns de i Old Town och Robert Stevenson (Dr Jekyll och Mr Hyde) lär tydligen varit en trogen kund.

Så borde de inte tänkt liknande kring magi? Att kvinnornas svaga fysik och mentalitet inte klarade av några större besvärjelser? Och att det samtidigt fanns en motkraft som ansåg motsatsen? Eller att det är en synd och en skymf mot gud? Men att intresset för magi samtidigt skulle vara större än någonsin?

I Bokbindaren hintar jag om hur mitt viktorianska och magiska Storbritannien ser ut. Att det finns en mörk marknad för människokött, där om man kan få tag i en magikers likdelar kan få i sig tillräckligt med trolldom för att utföra något själv. Kanske skulle det vara beroendeframkallande? Ett obeskrivligt rus!

I Guvertnanten kommer fler detaljer kring min värld att sättas. Det svåra är att inte skriva ut dem. Utan att snarare låta reglerna vara en självklarhet för de som lever i Edinburgh och helt enkelt låta invånarna anpassa sina liv därefter.

Guvernanten 

7000 ord av ca 8500-9000 avklarade. Sedan är det dags för redigeringsvändans första omgång. Dvs radera och skriv om. Hittills känns den bra, riktigt bra till och med! 

Research, research, research

Läser om Skottlandstrendens plötsliga framfart i England pga drottning Victorias kärlek till högländerna. Adelssläkter som en gång slogs mot klanerna började nu släktforska i hopp om att hitta skotskt blod. Höglandsspelen växte i popularitet och Storbritanniens nordliga regioner besöktes av engelska turister Iklädda skotskrutiga kostymer och turnyrklänningar.. Frågan är bara vad skottarna ansåg om sina ”finare” kusiner? Inte lika varma känslor anar jag. Men djupare undersökning krävs innan jag drar förhastade slutsatser. Kanske ska jag dra iväg ett mail med frågor till någon historieprofessor i Edinburgh? Hmm.

Tartanmönstrad turnyrklänning

Den dramaturgiska kurvan… 

…ska jag implementera bättre i nästa novell. Vara bättre på att öka tempot och inte skriva något som avbryter det. Ett hack i skivan. Sträva efter att skriva en övernaturlig gotisk skräcknovell som man inte vill lägga från sig.

Lättare sagt än gjort dock.

The devil is in the details…  

…som man säger. Men vad är egentligen intressant för läsaren att veta och när blir det långtråkigt och plågsamt? 

Man ska försöka att väva in det i texten så det inte blir så uppenbart. Att låta karaktären röra sig i rummet, ta på kristallglas och känna doften av lavendel och dammkorn som kittlar fram en nysning. Kisa i solen och fälla upp parasollet för att inte få en solbränna likt vanligt och fattigt folk. 

När blir det tråkigt? Kanske när man kan stryka det man skrivit utan att det har den minsta inverkan på historien eller karaktärens utveckling? Att fråga sig själv om man verkligen, VERKLIGEN, måste ha med det man skrivit. Om ja, varför då? Finns det inget bra svar är det bara en sak att göra. Delete. 

Bokbindaren 

Fredag den 13e oktober smäller det! Bokbindaren släpps i ljud och e-format. Wohoo! Håller tummarna för att det blir en turdag… 

Gestalta 

Att inte berätta vad som händer. Visa istället och låt läsaren dra egna slutsatser, bli en medberättare och känna sig delaktig. I teorin är det ju så lätt, men när man väl skriver är det lite trögare. Man ska akta sig för adverb och adjektiv läser man på skrivbloggar. Men om man hela tiden beskriver och aldrig berättar, eller undviker adjektiv som pesten blir ju resultatet en vedervärdig bok att läsa. Balansen är viktig. Och svår. Det är ju det som är problemet… När ska man beskriva och när ska man berätta? När tempot ökar dör nog spänningen av vid för mycket gestaltning exempelvis.

Nu ska jag skriva på novellen Guvertnanten!