Hur skulle det viktorianska folket se på magi? 

Ja…hur skulle de se på magi egentligen? De var otroligt intresserade av det ockulta. Drack vin och hade seanser. Jag har exempelvis nämnt The hermeic order of the golden dawn tidigare.

Men samtidigt…

Den viktorianska eran var känd för sitt hyckleri. Gudfruktighet och återhållsamhet som drogs till det extrema, så extremt att man knappt såg sig själv i spegeln. Men samtidigt blomstrande bordellerna och prostitutionen. I Edinburghs fall fanns de i Old Town och Robert Stevenson (Dr Jekyll och Mr Hyde) lär tydligen varit en trogen kund.

Så borde de inte tänkt liknande kring magi? Att kvinnornas svaga fysik och mentalitet inte klarade av några större besvärjelser? Och att det samtidigt fanns en motkraft som ansåg motsatsen? Eller att det är en synd och en skymf mot gud? Men att intresset för magi samtidigt skulle vara större än någonsin?

I Bokbindaren hintar jag om hur mitt viktorianska och magiska Storbritannien ser ut. Att det finns en mörk marknad för människokött, där om man kan få tag i en magikers likdelar kan få i sig tillräckligt med trolldom för att utföra något själv. Kanske skulle det vara beroendeframkallande? Ett obeskrivligt rus!

I Guvertnanten kommer fler detaljer kring min värld att sättas. Det svåra är att inte skriva ut dem. Utan att snarare låta reglerna vara en självklarhet för de som lever i Edinburgh och helt enkelt låta invånarna anpassa sina liv därefter.

Segstartat

När man haft en svacka på någon vecka eller två är det trögt att starta upp igen. I alla fall för mig. Orden vill inte ut,  dialogerna låter krystade och handlingen är ointressant. Scenerna man skriver är tråkiga helt enkelt. Kommer antagligen redigeras bort senare. Ersättas av någonting annat. Målet är att novellen Guvertnanten ska vara helt klar innan årsskiftet för att sedan skickas till förlaget.

 

Research, research, research

Läser om Skottlandstrendens plötsliga framfart i England pga drottning Victorias kärlek till högländerna. Adelssläkter som en gång slogs mot klanerna började nu släktforska i hopp om att hitta skotskt blod. Höglandsspelen växte i popularitet och Storbritanniens nordliga regioner besöktes av engelska turister Iklädda skotskrutiga kostymer och turnyrklänningar.. Frågan är bara vad skottarna ansåg om sina ”finare” kusiner? Inte lika varma känslor anar jag. Men djupare undersökning krävs innan jag drar förhastade slutsatser. Kanske ska jag dra iväg ett mail med frågor till någon historieprofessor i Edinburgh? Hmm.

Tartanmönstrad turnyrklänning

The devil is in the details…  

…som man säger. Men vad är egentligen intressant för läsaren att veta och när blir det långtråkigt och plågsamt? 

Man ska försöka att väva in det i texten så det inte blir så uppenbart. Att låta karaktären röra sig i rummet, ta på kristallglas och känna doften av lavendel och dammkorn som kittlar fram en nysning. Kisa i solen och fälla upp parasollet för att inte få en solbränna likt vanligt och fattigt folk. 

När blir det tråkigt? Kanske när man kan stryka det man skrivit utan att det har den minsta inverkan på historien eller karaktärens utveckling? Att fråga sig själv om man verkligen, VERKLIGEN, måste ha med det man skrivit. Om ja, varför då? Finns det inget bra svar är det bara en sak att göra. Delete. 

Bokbindaren 

Fredag den 13e oktober smäller det! Bokbindaren släpps i ljud och e-format. Wohoo! Håller tummarna för att det blir en turdag… 

Läsa! 

För tillfället läser jag nästintill enbart litteratur som utspelar sig under viktoriansk era. Det underlättar språk, gestaltning, atmosfär och vardag. Men fungerar även som inspiration. Nedan är några exempel på böcker jag nyligen läst (igen) och några jag planerar att läsa.

Mary Kings Close

Läser på om Mary Kings Close i Edinburgh Old Town. Gränderna uppe på berget där Old Town är beläget heter alla Close sedan lång tid tillbaka. Man har kallat de för Closes så länge att man inte är säker på anledningen från första början. Kanske var det för att man brukade låsa gränderna till Old Town om natten? Man vet inte säkert. 

Mary Kings Close är ökänd. När pesten härskade sades det att offren lämnades där och att de hemsöker platsen än idag. Hur som helst är det en märklig plats då gränden nu för tiden är belägen under jord. Man har byggt nya byggnader över och kvar är en kuslig och underjordisk gammal gata. 

Tungor och solfjädrar 

Har återgått till att skriva på romanen och researchar om baler. Vad serverades? Smaskigt som kall tunga till exempel.

Då hela 80% av vår kommunikation sägs komma från kroppsspråket gör jag mitt bästa för att försöka få med det i romanen. Att vid dialoger även skriva hur de rör sig, blickar och grimaser. Kroppsspråket när de träffar någon de inte tycker om eller hamnar i en obekväm situation. När de undanhåller något eller försöker flirta. Solfjädrarna var tydligen ett konststycke i sig att hantera och man kommunicerade skickligt via dem. Korta snabba drag när man är exalterad eller en uppfläkt vägg som visar ointresse?

Paus 

De senaste dagarna har jag inte skrivit 500 ord per dag. En svacka med andra ord. Så har bestämt mig för att skriva på min andra novell efter Bokbindaren. Kanske behöver jag och romanen en paus? Dessutom är jag så sugen på att börja skriva på den viktorianska skräckromantiska novellen Guvertnanten!